När lillan kom till jorden

Efter nio långa månader så kom våran älskade lilla tjej, vi hade ingenaning om vad som rörde sig i min lilla eller föresten stora mage :) Alla mina vänner sa att det var en tjej och ju mer folk trodde det så trodde jag att det var en kille, mina kompisar hade rätt, det blev en liten Maja Isabelle Michaela Wester som kom på beräknad dag den 18 juli kl 20:27. Värkarna började redan tre/två dagar innan hon föddes. Jag satt hemma hos min kompis sandra med ett helt hie med kompisar när jag började känna lite konstiga värkar, kraftigare än förvärkar liksom. Jag var envis om att jag inte skulle meddela någon när det var dags att föda eftersom att jag visste hur stressad jag skulle bli och att folk skulle sitta helspännda och vänta på att jag skulle höra av mig, för det kan ju ta lite tid innan bebisen är ute. Jag åkte iaf hem från sandra o skyllde på att jag var trött, när jag kom hem gick jag o la mig bumms, sa inte ens till jimmy att det kanske var på gång eftersom att han skulle upp o jobba dagen efter så ville jag inte att han skulle ligga sömnlös den natten som jag gjorde. Värkarna kom ungefär 3 st i timmen, ingen ide att ringa till förlossningen, slemproppen hade inte gått o inget vatten! kl 13 på fredagen gick vi till Maria på mödravården för vårat sista besök och jag berättade om värkarna och hon sa att det var tydliga tecken på att förlossningen var på gång, det var ett jobbigt möte och en jobbig bilresa ner och hem. När vi kom hem så åt vi lite mat och mitt upp i allt så gick slemproppen och jag som trodde att man kunde missa den?! Det var ju massa slem, usch.. på eftermiddagen blev värkarna kraftigare och nu ringde vi förlossningen och vi fick komma in runt 7 tiden tror jag, då var ju öppen 1 cm :S fick åka hem men var hemma till kl 23 och då sa jag att jag åker inte hem så vi fick sova över utan resultat, vi åkte hem på morgonen. Nu jävlar tänkte vi nu ska vi vara hemma tills jag nästan föder här hemma, jag fick massa smärtstillande som inte hjälpt och brickanyl?! Badade kanske tio gånger på förmiddagen för det gjorde så jäkla ont. vid 13 på lördagen så sa jag till jimmy att snart måste vi faan åka in, då åkte han o handla det sista, mat till sig själv o godis o sånt, jag kunde inte tänka på mat, jag bara gick fram o tillbaka i lägenheten med tensen, ligga ner gick inte! Under tiden han var borta så hade jag värkar HELA tiden, inte 3 st per tionde minut som man ska ha när man åker in så jag blev lite stressade och sa att han skulle skynda sig med att äta sin mat, vad tror ni han hade handlat för mat då, jo pizza som ska stå i ugnen i 20 min plus att han skulle dricka kaffe efteråt och dusch ( han fattade inte riktigt hur ont jag hade eftersom att jag var så lugn) när han märkte hur ont jag hade så åkte vi med en gång, han hann aldrig äta sin mat! Jag var hur lugn som helst för jag visste att det blev bara värre om jag blev arg o så. När jag kom in till förlossningen så sa jag att jag ligger inte i någon jävla ctg eftersom att man ska bara ligga där i 20 min men det är så att dom glömmer alltid bort en så man får ligga i en timma o det gick liksom inte i mitt tillstånd men dom övertalade mig... jag var ni öppen 3 cm o jag tänkte att hur faan ont ska detta göra, jag dör ju snart men jag fick lustgas med engång och Hallelulja vilken känsla :D nu hade dom oxå kallat på narkosläkaren som skulle sätta ryggbedövning, hon kom efter 2 timmar och det tog bort alla smärta nästan. kl 19 tog dom hål på vattnet och kl 20:00 var jag öppen 10 cm så det var bara att krysta, mitt upp i allt fick jag för mig att jag var hungrig så jimmy går iväg och hämtar mat?! man var lite knäpp :D Krystvärkarna kände jag inte så barnmorskan fick säga till när jag skulle krysta, 20:27 är lillskrutta född. Min barnmorska sa att jag verkligen var född för att föda barn eftersom att allt gick så bra! Vi stannade 3 dagar på BB, det var väligt skönt att komma hem sen o få sova i sin egna säng! Det var den häftigaste upplevelsen jag hade gjort och jag skulle kunna göra om det i morgon! Eftervärkarna var jobbigast av allt, dom fick man ju ingen för!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback